Lite lite bättre

var på jobbet idag och det var inte lika illa idag....

De hade varit på taket och försökt skotta med hjälp av nån skylift och inte lyckats nåt vidare. Däremot så gjorde fem plusgrader så klart att det blev simpöl framför ytterdörren istället.. varför är man aldrig nöjd????

To be continued...

Lågt i tak..

Jojomensan... idag på förmiddagen kom min produktionschef och knackade på när vi hade möte, och eftersom jag vet att han inte vill "störa i onödan" insåg jag snart att det var viktigt.
Jag får en minut av dig sa han och så pekade han upp mot innertaket på en av tjejernas kontor... tjena vad det hade sjunkit...

Ungefär åtta minuter senare var hela lokalen evakuerad, alla deltagare hemskickade med order att inte infinna sig förrän de blivit kontaktade av oss.
Personalen skickades hem, ja inte alla men nästan.. jag och produktionschefen stannade för att höra vad som hände och hur vi skulle gå vidare... och han hade ju lite annat att göra också så klart....
Så till slut efter besök från byggsnubbe, ännu lägre i tak inne och lite oro och tveksamhet kring om inte det sjunkit ännu mer och om det där knakandet är normalt eller inte...
Vi stänger tillsvidare... vilket innebär att jag just nu bara hoppas att taket kommer att hålla...
Min enda kommentar till det hela är att jag är glad att jag vågar fatta beslut och det med blixtens hastighet... kanske inte den bästa egenskapen alla gånger men just idag var det bra!!

Däremot kan jag säga att jag faktiskt längtar lite efter kollegan som är på skidsemester, hade varit gott att ha honom hemma just nu.... men som man säger... kvinnor kan!!

To be continued...

jag har inte dött..

.. jag är bara lite förblindad av fartvinden.

Jobbet som tf verksamhetschef är inte lite tufft att ha upptill det jobb jag redan är anställd på heltid för. När kära kollegan jag delar ansvaret med dessutom lägger sig i kräksjuka dagarna innan han ska åka på skidsemester ligger paniken på lut.
Övriga kollegor gör så gott de kan MEN fastighetsadvokater, hyresavtal, lönebidragsförhandlingar, personal som bestämt sig för att sätta sig på tvären, avtalsförhandlingar med kommunala chefer, frågan kring kaffemaskinens vara och icke vara samt om vi ska faktuera Samhall eller inte och lite annat smått och gott är liksom inte det jag är van vid. Då finns det stunder när jag kan längta till tiden då det största bekymret var ifall man skulle dricka kaffe eller te till fikat. Det enda som hjälper är väl att fokusera och så släppa lagom mycket.
Som när barnen skriker.... kommer det blod?? Nä då är det nog ok.

Men å andra sidan är det kul att testa.. fast i lagom doser.
Jag lovar försöka återkomma här när lugnet lagt sig och jag inte behöver den där småndagen som veckans åttonde dag.
Jag gillar inte 60-timmars arbetsvecka, inte så länge i alla fall.

Tanken att köpa motorcykel finns, kan det lätta upp det hela??

To be continued...