Jojomensan... idag på förmiddagen kom min produktionschef och knackade på när vi hade möte, och eftersom jag vet att han inte vill "störa i onödan" insåg jag snart att det var viktigt.
Jag får en minut av dig sa han och så pekade han upp mot innertaket på en av tjejernas kontor... tjena vad det hade sjunkit...
Ungefär åtta minuter senare var hela lokalen evakuerad, alla deltagare hemskickade med order att inte infinna sig förrän de blivit kontaktade av oss.
Personalen skickades hem, ja inte alla men nästan.. jag och produktionschefen stannade för att höra vad som hände och hur vi skulle gå vidare... och han hade ju lite annat att göra också så klart....
Så till slut efter besök från byggsnubbe, ännu lägre i tak inne och lite oro och tveksamhet kring om inte det sjunkit ännu mer och om det där knakandet är normalt eller inte...
Vi stänger tillsvidare... vilket innebär att jag just nu bara hoppas att taket kommer att hålla...
Min enda kommentar till det hela är att jag är glad att jag vågar fatta beslut och det med blixtens hastighet... kanske inte den bästa egenskapen alla gånger men just idag var det bra!!
Däremot kan jag säga att jag faktiskt längtar lite efter kollegan som är på skidsemester, hade varit gott att ha honom hemma just nu.... men som man säger... kvinnor kan!!
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar