Igång igen!

Efter att ha låtit bli att cykla under hela september, på grund av en jobbig förkylning... så är jag igång igen!! Härligt!!

I lördags när jag kom hem var huset tomt så jag cyklade ut en tur som blev runt sjön och drygt en mil lång.
I söndags blev det ännu mer för då hade jag cykel med till jobbet och tog den hem efter jobbet, då var klockan nästan halv nio och det hade blivit mörkt! Det funkade riktigt bra även om jag tyckte att det var lite mörkt med bara cykellampan. Cykeldatorn visade att jag cyklat 14,99 kilometer och att det tagit 58 minuter. Jösses vad stolt jag är över mig själv.

Idag tog jag en halvtimmas tur med mina stavar under tiden som barnen kollade på nåt Bollibompa.

Så nu hoppas jag att jag är på gång igen!!!

To be continued...

Meddelas endast på detta sätt

Hallå i Västerås!!

Jag har sökt tjänsten!!!

Referera till dig om det behövs????

To be continued...

Lillebror fixar frissan!

Lillebror var grymt nöjd med sin tuppkam som jag fixat till med lite hårgelé!
Men han var mindre nöjd med känslan av att ha gelén i håret, hårt och knöligt...

Så när jag satt och jobbade med mina skolpapper så fixade han ny frissa!

Numera har Lillebror tuppkam på riktigt. För om man inte gillar håret så kan man klippa bort det! Och det gjorde han på ena sidan och lite mer på andra sidan.

Men när maken friserat honom lite med hårtrimmern så är han supertuff, om än lite korthårig på sidorna.

Nu MÅSTE jag söka det jobbet som jag har pratat om... sista dagen i morgon

To be continued...

Lillebror är "relaxad"

och då menar jag INTE att han är lugn och tillrättalagd...nope.. jag menar att han har fått lite rakare hår. Vi gjorde en lättare relaxsväng härom veckan och det blev väl så där.

Nu gjorde vi det mer ordentligt och nu har han fullt upp med att springa till spegeln, för att kolla att "tuppkammen" som vi lyckats frissa till av det mer raka håret finns kvar.

Han är stolt!!!

Och det är klart, nu kan han kamma bena, slänga lite med luggen (ja eller nåt sånt) och dessutom får han lov att kamma sig själv. Det senare är också hett efterlängtat.

Vi får se om pappa blir lika imponerad, hoppas det. I värsta fall får vi klippa av håret och börja om igen.

To be continued...

Blogstafetten...

Nu har det blivit min tur i Blogstafetten
och ämnet, skickat vidare av Björn Wadström, som jag så förtvivlat funderat runt är:

Vad händer när jag dör?

Jag jag hoppas ju innerligt att jag dör i en hög ålder och att det är ålder och inget annat som är orsaken. Då är alla förhållandevis förberedda och tycker förhoppningsvis att döden kommer som en form av befrielse för mig och mina inte allt för hårt prövade anhöriga.
Jag hoppas också att jag känner mig förberedd och att jag inte haft dödslängtan eller dödsönskan under allt för lång tid. Någon känd person (jag orkar inte leta upp vem just nu) sa att "jag är inte rädd för döden men jag gillar inte att vänta på den".
Min önskan är att när jag ska dö, då är jag redo. Jag önskar att jag gjort upp med mig själv och fått göra ett bokslut över livet som inte resulterat i allt för stor ånger. Att jag känner att jag gjort upp med de personer som jag behöver göra upp med, och talat om för dem som behöver höra det att jag älskar dem.
Att mina barn känner att deras mamma levt sitt liv och nu kan gå vidare till det som kommer efter livet. DÖDEN.
Men vad innebär döden??
Ja att hjärtat slutar slå och alla mina organ slutar fungera. Förmodligen har ingen användning för mina organ om jag dör i hög ålder, men skulle så vara fallet så varsågod! Jag har ingen användning för dem mer i detta jordelivet.
Dit jag ska behövs inte min jordkropp.
Min själ vandrar vidare till ett liv efter detta och varför inte ett paradis eller himmelrike. Fast jag har ju inte varit snäll alltid och bitvis är jag ganska besvärlig. Men jag vill inte andra människor ont och jag hoppas att jag inte kvalificerat mig till helvetet.
Å andra sidan vet vi ju inte med säkerhet att det finns himmel eller helvete, vi kan bara tro. Och det gör jag! Jag tror på himmel och helvet.

Sedan hoppas jag att mina nära och kära sörjer mig med den äkta sörjande saknaden och minns mig med glädje och stolthet. Att jag lämnat ett avtryck här på jorden som både sprider glädje, goda minnen och saknad. Att de minns mig för något bra jag gjort eller sagt. Eller att jag fått någon människa att må bättre, känna sig starkare eller skrattat.
Att jag retat folk, att de blivit irriterade på mig och tyckt att jag någon gång kan hålla klaffen, det vet jag redan nu så det är inget viktigt. Men det är inte sånt man minns, hoppas jag.
Nästa generation har fått det ännu bättre än jag haft det. Då har jag lyckats!!

Men om jag nu inte får dö av ålder, för det får inte alla, eller vara förberedd på det. Att jag inte gjort upp med livet eller dem som jag skulle vilja göra upp med. Att jag inte sagt till alla personer som behöver höra att jag älskar dem. Ja då är inte det inte något jag kan göra åt det......

Men jag kan börja med att tala om för dem som behöver höra det att jag älskar dem när jag träffar dem!
Att se till att jag inte har något att göra upp med någon om!
Leva livet idag och inte vänta tills i morgon!

För dö det ska man, det kommer man inte undan!!


Ja du Björn Wadström, detta är förmodligen inte alls vad du väntat dig... men detta är vad jag funderat ut idag...

Nu går stafettpinnen vidare....

Och ämnet är:

Kära medmänniska, om jag ska ge dig fyra råd i livet så är det:

Lycka till Flärdskrivaren!!

To be continued...

Hallå... nån där....????

Maken har kört till jobbet..... kommer hem i morgon!

Storasyster är ute med grannens tös och ska sova där i natt.... (om hon inte kommer hem missinassen) och lär väl bara landa inom om en stund och borsta tänderna.

Lillebror skrek i ytterdörren att han går hem med Hugo men han tar på sig kofta för det är lite kallt ute...

Tur att Ben&Jerry´s fortfarande vill vara med mig... mmmm

To be continued...

Gott!!

Efter två dagar på jobbet (där den första kunde fått mig att direkt byta till ett annat jobb) med en förkylning i kroppen är jag äntligen ledig.

Förkylningen härjar fortfarande i min kropp, men nu på ett mer uthärdligt sätt. Orken finns men hostan och att jag är rejält snorig funkar.... en hederlig förkylning helt enkelt. Febern håller sig också borta vilket uppskattas.

Storasyster hade bestämt med grannen att hon skulle åka med till stallet men nu idag så svek modet och hon vill inte längre. Men trot eller ej, hon ringer själv och säger att hon inte vill följa med.. duktig tjej! Tufft gjort...tycker mamma då.

Jag och Lillebror får väl ta med henne på våra planer istället..... affären där han kan komplettera sin samling av Muminfigurer och sen till mormor på avlastningen. Jag tror nog att de kommer att bli bra.

Desutom så bokade jag in barnen hos min syster och kusinen i morgon när jag ska till kyrkan. Hon lovade att de nog kunde gå till hennes stall så det inte blir helt hästfritt i helgen. Hästfritt hade väl inte gjort mig nåt men OK då.... Storasyster vill ju så gärna....

Nähä.. mot Muminfigursaffären (som också får tillgodo se lördagsgodisbehovet)... för visst hjälper det med godis mot förkylning??

Och Sadoma.... Jodopax munvatten finns inte längre men Apoteket hade Gurgelvatten istället som också innehåller jodopax. Och trot eller ej.... ont i halsen försvann!!

To be continued...

Bytes!

Finnes:
Öm, raspig och hostig hals.
Önskas:
Len, fin och ohostig hals.

Kan det vara så att kroppen känner att nu har det mest hektiska lagt sig och det finns ett visst lugn??

Eller beror det på att barnen börjat skolan och nu kommer de hemska förkylningsbacillerna hem till oss här hemma...

Funkar Jodopax munvatten?? Någon som vet??

To be continued...

Fint besök idag...

Vi har haft besök av faster, "farbror" och kusin idag på förmiddagen.
Det var ett kärt besök då kusinen varit i Sydafrika i fem månader och hade så klart med sig mänger med presenter och fina kläder. Wow så kul det var. Kusinen var mycket orolig för att kläderna skulle vara för stora men jag lovar... de passade perfekt!!

Nu ska vi ikläda oss dessa kläder för att åka på ett Sydafrikainspirerat dop med påföljande dopkalas!!

To be continued...

Jag har överlevt..

första veckan på jobbet igen. Det var väldigt kul att komma igång på riktigt igen.
Skolan har börjat för mig också nu, det börjar med etik och estetik.... well well...

Storasysters födelsedag med tillhörande kalasande har klarats av!!
Min egen födelsedag börjar gå mot slutet och jag tackar för gratulationer....

Fint kort Mjöhult:-) Är 8 år gammalt men bönan är sig lik, tihi.

Nu ska jag gå och lägga mig med Herr Roos och se om han är underhållande, annars kanske Gunnar Barbarotti är det. Håkan Nesser står för författandet i alla fall.

I morgon är det ytterligare kalas och dop på eftermiddagen.

To be continued...

Mycket nu...

Idag börjar jag jobba "som vanligt" igen. Vilket betyder både kvällar, morgnar och helger. Ska bli skönt att inte ha 11,5-timmars pass å natten. Det är ju så kvällens 6-timmarspass känns som rena semestern.
Däremot är det lite tveksamt med morgonens arbetsstart 06.45......det var länge sen jag var uppe så tidigt utan att ha varit vaken hela natten.

Gårdagskvällens kalas förlöpte smärtfritt även om vi inte var så många som jag tror att Storasyster hade hoppats på. Hon fick mängder med presenter ändå och även Lillebror fick sin släng av sleven. Han är nu ägare till en döskallering och bär den med STOR stolthet.

Till och med jag (som firar på lördag) fick presenter i form av blommor och blader!!

Nä nu ska jag och Lillebror åka till mormor som inte kunde vara med igår då hon ramlade så olyckligt på eftermiddagen. Vi tar med oss lite kokoskakor så hon får nåt gott till kaffet.

To be continued...

Grattis Storasyster 7 år idag!!

Ja ja allt det där med tiden som går fort med mera.

Storasyster fick i alla fall mängder med paket på sängen... kläder, halsband, böcker med mera. Men det roligaste och det som hon blev gladast över var i alla fall HANTLARNA som hon önskat sig i flera veckor. Mmmmm konstig unge:-D

Återkommer när vi hämtat oss från alla kalas.....

To be continued...